I goda vänners lag kallar vi honom för profesorn, varför vi kallar honom detta härstammar väl från likheter från en viss karaktär från Tintin böckerna. Det är lördag och han är på väg från sin ensamhet i sitt stora hus, på väg hem till mitt hus fullt av liv. När professorn ringer så är jag ute och letar lekande öring i mina hemmavatten, han styr sin bil till närliggande å där jag sakta söker efter fisk. Vi skall egentligen vara hemma nu får jag besked om från min sambo, maten är klar. Jag skall bara kolla en å till säger jag efter det att jag lagt på. Vi far iväg till den andra ån men där finner vi inte heller så mycket fisk, vi fotograferar lite men inser att vi får hem och äta lite, det är ju imorgon som det gäller då blir det lite fjädermyggsfiske i Stora Kroksjön.

Söndag morgon vaknar rätt sent, även morgonpigga professorn sov länge denna dag trots att lille Liam var uppe och härjade som sig bör. Det blev ju lite vin på lördagskvällen så det finns skäl till att vi kom upp lite sent. Men som vi säger en stressad flugfiskare är en dålig flugfiskare. Efter en riktig slö start på dagen så kom vi i alla fall iväg, och väl framme såg vi att sjön låg lugn och trygg lite små krusningar. Vi uppskattade lit nordostlig vind så vi valde östsidan på sjön bort mot andra vindskyddet.  Vi stannade till vi första heta udden där var perfekt för Kalkyl eller jag menade professorn att kasta, vi skulle idag hjälpas åt att förbättra denna mäktiga mans kastteknik.  Man glömmer lätt att han inte fiskat fluga så länge då han är enormt duktig flugbindare samt teoretiker, men flugfiske handlar ju mycket om att läsa in omgivningarna, stundande förhållande och att läsa vattnet, detta är svårt att endast läsa sig till utan det krävs erfarenhet av liknande scenarion. Efter några små justeringar kastade Professorn riktigt bra så jag kunde bege mig bort till nästa vik för lite eget fiske, hade sett något enstaka vak då jag instruerat Professorn. Väl där tacklar jag min utrustning, fjädermyggs rigg. jag hade knappt kommit ner till vattenbrynet då 3 bättre fiskar börjar vaka frekvent inom kastavstånd. Små små nätta sippvak med bar 20 centimeters mellanrum rörde sig sakta in i min kastzon, jag lade ut flugan ca  2meter framför fisken och det kändes som en evighet tills fisken väl var framme vid. Den spegelblanka ytan bryts tills slut och jag ser hur min fjädermygga försvinner ner i djupet bland virvlar och fiskkäftar, jag sträcker upp linan i ett bestämt men lugnt mothugg fisken sitter! På bara några sekunder så drar fisken 10 meter i sidled och gör  några höga hopp, domarna ger höga poäng. Fisken simmar ut i sjön och då jag sätter lite mer press på den såg går tafsen av, JOHAN ”Man ryker ikke fisk” som Lars Lenth sagt om han var med men det var han ju inte, och varför skulle han det har ju aldrig träffat honom, men det hade varit kul att fiska byxorna av honom vid tillfälle. vet inte hur länge sedan jag drog av en tafs på detta viset, märkligt men ett faktum. de andra 2 fiskarna fortsatte att vaka så jag ropade till Professorn till mig för att han skulle ha en chans att få kroka en av dessa fiskar. Den ena fisken gav upp ätandet innan professorn var på plats men den sista gick otroligt lugnt där i viken och glufsade. Det kändes som att vi skulle lyckas fånga den, vi ställde oss så vi kunde kasta från var sitt håll, och herregud vad vi kastade, men icke då den gick så sött och vakade mellan oss utan att störas av våra kast med massor av olika flugor dansandes runt omkring den. Efter säkert 20 minuter gav både vi och fisken upp det var inte lönt att fortsätta. Efter detta hittade vi inte så mycket fisk som vakade, jag hittade fem fiskar och lyckades kroka alla fem men bommade dom allihop, helt jävla talanglös! När jag stod på udden vid tredje vindskyddet så gick en fisk och vakade mycket frekvent på andra sidan viken precis intill land. Eftersom jag är helt utan talang ropade jag in professorn. Vi diskuterade flugval och lotten föll på en liten välbunden myr och hur det gick kan ni följa bland dessa talande bilder!

Vill tacka Professor kalkyl för en mycket trevlig dag.

Lördag och arbetsmöte med fiskeklubben. Vi skulle jobba med att laga grusvägen fram till Böljesjön och som vanligt hade jag mer eller mindre glömt bort detta och det visade sig att sambon redan var uppbokad denna lördag så det blev att ta med de minsta barnen. Dom var inte helt sugna till detta men jag lockade med att vi kunde fiska lite efteråt och kanske grilla lite korv, så dom gav med sig till slut. Vi stressade oss igenom frukosten och drog iväg, full fart, gruset sprutade under bilen, ville ju inte komma för sent. Med en bredsladd landade vi på parkering vid Böljesjön men vi var tydligen först på plats trots att klockan var 5 över 9. Vi hoppade ur bilen och sög in den underbara klara och kalla höstluften. Tiden gick och ingen dök upp. Efter 25 minuter ringde jag en av styrelsemedlemmarna, han skrattade glatt åt mig och berättade att arbetsdagen var i morgon söndag, så typiskt mig tänkte jag Nu kunde ju jag och barnen fiska lite istället då. Jag hade med mig mina små godingar, Oliver 10 år och Liam 5 år. Vi tog oss över på andra sidan sjön, bort till gamla trampolinen ni som vart där vet precis vad jag menar. Jag tacklade 2 spön, hade en förhoppning att båda skulle kunna fiska lite. Det ena tacklades med intermediatelina 2st fjädermyggor en suspender buzzer och en limpuppa som upphängare och det andra riggades med sjunklina och boobynymf. Kastade ut pupporna åt åt lille Liam och tänkte att detta skulle leverera omgående och det hade det kanske gjort också men han tyckte att det räckte att fiska i 27,4 sekunder, det var roligare och leta kottar, sparka sönder svampar och reta myror.

Då Liam var nöjd med sina sysslor gick jag och Oliver till en närliggande brygga, vi tränade lite på att kasta men valde snart att jag kastade ut boobynymfen och Oliver skulle fiska hem den. Efter bara 3 kast gick jag för att kolla till yrvädret Liam så han inte rev halva skogen eldade upp myrstackarna eller liknande. men hade hittat pistolliknande pinnar och sprang och sköt massa osynliga fiender. Rätt var det är skriker Oliver och visst han har fast fisk. Otränad och lite väl korpulent springer jag flåsande bort till honom för att kunna coacha drillningen men han löser detta med bravur och efter ett par minuter kan jag håva Olivers första flugfångade Regnbåge. Givetvis skall denna fina fisk hamna i stekpannan så vi hjälptes åt att likvidera fisken snabbt och så vördnadsfullt som möjligt. Nu skulle ju detta självklart förevigas, så kameran fram och till ett oerhört tjattrande från Liam om att hålla fisken försökte jag och Oliver ta lite fina bilder. Liam lyckades med idogt tjatande också få hålla fisken för lite posering framför kameran, han tyckte att vi inte skulle säga till någon att det var Olivers fisk, utan att det var hans fisk.

Efter denna glädjeyra bestämde vi oss faktiskt för att åka hem även om jag var lite sugen på att få fiska lite själv också. Så en dag som skulle inneburit skyffel,slit och vägreparation blev istället en mycket behaglig och glädjande dag med barnen.

/Johan

Har nu tittat på denna trevliga trailer rätt många gånger nu, lite annorlunda film men väldigt spännande film som redan är beställt på deras hemsida…  flyfishingwestern

a BACKYARD in NOWHERE trailer

Efter att ha ägt min pontonbåt i över 3 år så var det äntligen dags för sjösättning och bege mig ut på en jungfrutur, efter många olika fadäser kring denna pontonbåt var jag glad att äntligen få tillfälle att testa den. Jag pumpade upp pontonerna hemmavid med hjälp av kompressorn, slängde in allt i bilen, tvekade med att slänga med simfenorna och valde att lämna dom hemma, jag hade ju åror! Väl framme vid sjön mötte jag upp mina goda vänner Martin, Anders och Jon för ett pass i underbara Risveden och sjön för dagen var Abborresjön. jag monterade ihop min ponton snabbt och lätt, riggade spöna och dagen till ära satte jag på min älsklingsrulle, en Hatch René Harrop limited edition nummer 38/50 är lite stolt över detta stycke metall. men prylgalen det är jag absolut inte .  Hoppade i och paddlade mig iväg ut bland fjädermyggsvakande salmonider.  Hade flertalet vak kring pontonen och utbrister till Martin, ”- det är ju rena straffsparken detta”, det fick jag bittert äta upp för vid första utlägget slutade alla fiskar vaka. Blindfiskade lite i hopp om att någon dumdristig fisk hade lust att slurpa i sig en ensam och ängslig fjädermygga men inte då, istället kände jag en stor längtan till mina simfenor jag lämnat hemma, pontonen krängde hit och dit och enda sättet att parera var med hjälp av årorna vilket gjorde det omöjligt att hålla i spöt samtidigt.

Jag gav snart upp denna plats och gav mig iväg norrut i sjön upp mot öarna och sundet, där är det alltid giftigt. Martin stod redan på en av öarna så jag fick lägga slagsida en bit ut för att inte störa honom allt för mycket, och detta lönade sig, för Martin! Han drog 2 fina fiskar ganska omgående och jag snurrade runt i min ponton som en osalig ande där ute på frivattnet. Simfenor simfenor simfenor tänkte jag samtidigt som jag gav upp och rodde in till Martin för att gratulera samt ta en liten uppvärmande kaffekopp. Väl där fikade vi och Martin lade ut en lite foambagge medan koppen skulle inmundigas och i ögonvrån ser jag hur en regnbåge med ett mycket lugnt vak suger i sig denna bagge, jag ropar till Martin som reagerar lika snabbt som en 90 årig purjolök hade reagerat men eftersom detta var Martins dag krokade fisken sig själv och Martin kunde landa sin tredje fisk för dagen alla i parktkondition och med underbara höstfärger.

Nu blev ju jag själv lite sugen så jag hoppade i mitt skepp och gav mig ut genom det som fanns kvar av näckros bältet, rejäla årtag och med spöt fastklämt mellan knäna, rätt som det var hade jag fått upp bra med fart, hej vad det går, börja känna lite kramp i benen som klämmer åt spöt, hej vad det går, mer kramp, hej vad det går, åh satan vilken jävla kramp, sträcker ut benen för att dämpa krampsmärtorna ser hur mitt favoritspö och min älskade rulle blir kvar i vattnet, hej vad det går. PANIK!!! Bromsar upp pontonen så fort jag kan och försöker ro tillbaka. Ser hur spö och rulle likt en lugnt vakande öring sakta sakta rör sig ner i djupet och när jag nästan är så nära att jag når spötoppen ser jag hur den sakta vinkar adjö och sjunker med hjälp av rullens tyngd ned i det kalla mörka höstvattnet. Självmordstankar, likgiltighet och enorm ångest. Idiot tänkte jag mer än en gång. Mina vänner undrar vad fan jag håller på mig och då jag berättar försöker dom i alla fall en kort sekund känna empati för mig innan dom brister ut i gapskratt, jag hatar dom verkligen, riktiga svin är vad dom är. Likt en övermogen björksopp ror jag mig långsamt tillbaka,axlarna hänger tungt, då Anders ropar att han tror sig ha ett spinnspö i bilen.

Väl vid bilen hittar vi ett spö men inga drag. Anders som jobbar som snickare och tillhandahåller en del spännande saker, lotten föll på ett nytt slagborr med själva förpackningen kvar tror det var ett 18mm borr, tungt och otympligt för detta ändamål men nöden har ingen lag så det fick bli denna borr ihopsatt med en stor streamer. Ut på spöjakt! Efter bara 5-6 kast fick jag en fångst som fick min bröstkorg att lätt likt ett maskrosfrö i vårvinden. Efter att ha hämtat mig efter denna fadäs satte jag igång med att fiska mer effektiv med min pontobåtn och denna gång lyckades jag hålla ordning på min utrustning samt även kroka lite fisk. Ja en dag med mycket blandade känslor!

/ Skepparn.

En liten BONUS!!

Han har precis köpt sig en ny båt och beslöt att ta henne på en jungfruresa.

Det var hans första båt och han var inte riktigt säker på exakt hur man sjösätter båtar men han tänkte att det kan väl inte vara så svårt, för säkerhets skull frågade han sin båtförsäljare om råd. Säljaren sade åt honom ”kör inte ned trailern för långt ned i vattnet bara så går det bra”

Båtägaren är inte dum så han fattade vad säljarens pratade om men han fick knappt ned trailern i vattnet alls.

Lorden som han kallas i fiskekretsar, är en gammal fiskeklubbskompis från barndomen, vi har båda varit mycket aktiva i de klubbar vi gemensamt varit med i men aldrig riktigt umgåtts, jag umgicks en del med hans vackra och trevliga lillasyster men det hör kanske inte hit. När tiden flöt framöver så skildes våra fiskeintressen en hel del, jag är kvar i att i huvudsak jaga ytaktiva fiskar och fiskar helst på stationär fisk i strömmande vatten medan Pontus som är hans riktiga namn hamnade i laxträsket. Så vi hamnade i var sitt träsk intill varandra men ändå inte så nära att så vi sprang på varandra. Det vi fortfarande har gemensamt är havsöringsfisket här på västkusten men där har vi heller aldrig ramlat på varandra, så vad fick då oss att hitta tillbaka till våra rötter som Pontus så trevligt skrev om i sin blogg salmoniserad, jo via allas vårt galna Facebook. När vi tog kontakt stod det ju snart klart att vi givetvis skulle få till ett fiske och så blev det.

Vi träffades där allt en gång startade, faktiskt för oss både två,  uppe i sköna Risveden närmare bestämt favorit sjön från förr Stora Kroksjön. Vi möttes upp och tog oss till sjön där också en annan vän till mig anslöt, Tony. Under trevliga samtalsämnen riggades spöna och Pontus var snabb med att försköna sitt gamla 2 delade spön, han förväntade sig påhopp men dessa utebliv då jag är en mycket sympatisk man, men oss emellan hallå det är 2011 nu!!! Väl på plats i Andviken där jag visste att fisket skulle leverera denna dag, så började vi diskutera flugval, små fjädermyggs puppor eller buzzers borde funka och med riktigt tunna tafsar tyckte jag. Pontus tittar då upp på mig med ett leende och visar upp en hederlig montananymf i stl12 och med en tafspets på 0,22 varpå han säger ”-det funkade då och det funkar nu”. Vi spred ut oss på tänkbara bra platser, fisken hade inte börjat vaka ordentligt ännu. Både Tony och Pontus började fiska medans jag mest satt och njöt med blicken ivrigt jagande över ytan efter en vakring, en förhöjning bland näckrosorna eller en liten virvel strax under ytan. Plötsligt ger min strategi utdelning 10 meter bort börjar en fisk vaka frekvent i näckros kanten, jag smyger mig i position och smeker ut en liten fjädermyggs buzzer i stl 16 och med en 0,12 tafs i spetsen, slurp och dagens första fisk är ett faktum, återigen ett praktexemplar, en så vacker fisk att tårkanalen aktiverades.

Efter detta stryker jag mig likt en bonnkatt bort mot Pontus sätter mig ner och ler, ja jag nästan spinner likt en katt, Pontus ler tillbaka och säger ”-du Johan, paus, har du lite tunnare tafs att låna mig”. Självklart bjuder jag honom på detta och med stadig fast ivrig hand byter han tafs och sedan lägger han huvudet på sned och kör ”sad puppy eyes” ”- du har inte några sådana där småflugor att låna mig”. Pontus visade sann tacksamhet över min generositet genom att snart efter detta landa ytterligare en höstbåge av yppersta kvalité. Stor glädje trots att både jag och Pontus egentligen försökte oss på att fånga en mycket försiktig och svårflörtad bamsing till båge, vi uppskattade den till minst 3kg, fisken vakade mycket frekvent och ganska strandnära men dessvärre för oss där det var tät vegetation och djupa kanter vilket gjorde våra chanser små, ja nästan obefintliga, men det är väl därför fisken har blivit så stor, av försiktighet och av erfarenhet.

Medan vi slet i denna del av viken slet Tony på andra ställen, ja han slet även av en och annan tafs dessvärre inte i fisk-käftar utan i buskar och träd. En något frustrerad Tony mötte upp mig där jag fick min första fisk, lite på gränsen till att ge upp då en ny fisk börjar patrullera där jag fick min. Plötsligt är allt så magiskt, från att vara frustrerad, trassla, svära och längta hem till att på första utlägget kasta perfekt, presentera perfekt och se hur fisken sippar i sig hans lilla TKK. Tonys humör förändrades till det bättre ganska omgående. Jag  tackar både dessa kamrater för en underbar dag, ja alla dagar som innehåller fiske är underbara men vissa höjer sig lite över mängden och denna dag var en sådan.

/Johan

Då var det dags för en ny kickoff, denna gång med byggföretaget Optimera/Lorentz. Vi skulle bege oss till ett vatten som lämpar sig bra för allt från nybörjare till kunniga flugfiskare.Vi möttes upp tidigt utanför Optimera, ja vi steg upp mycket tidigare än vad solen hade bestämts sig för att stiga upp denna morgon. Hemmagjorda baguetter och nybryggt kaffe bjöds till dom yrvakna snickarna som var medbjudna på denna resa. Alla på plats och vi gav oss iväg, regnet öste ner och vinden tjöt, detta kunde bli en spännande dag. Ju närmre vattnet vi kom desto mer stod det klart för mig att mina förhoppningar om mindre regn och framförallt mindre vind inte besannades. Väl framme tacklades alla spöna och alla började fiske medans jag och 2 helt färska flugfiskare smög åt sidan för att lära grunderna i ett flugkast. Snickare visade sig ha talang för den ädla och underbara hobby. När vi tränat en stund bar det av mot hotspoten för att prova lyckan, men vinden var ihållande och stundtals en bra bit över 10m/s så det var inte helt lätt för dessa nybörjare och det var det inte för de erfarna heller. Men trots regn, hård vind och hagel så bet dessa hårdhudade snickare ihop och trots dessa tråkiga yttre förhållanden så blev det en enormt lyckad dag.

När de få och små stunder med uppehåll och sol som dök upp lite under dagen, då fick man passa på att fotografera och värma upp sig lite i det tröga fisket. Vi hade väldigt lite aktivitet denna dag men  vi lyfte en del fisk till våra torrisar vädret till trots. Faktiskt fick vi mer fisk på torrt än på nymf vilket glädjer en torrflugefjant som mig.
 

Jag är djupt imponerad av inställningen hos denna grupp, skratt, glädje och mycket kämpande på denna dag som kanske var denna höst absolut sämsta dag.

      Här en vacker öring tagen på en buse!

/J

Jon förbereder sig.

Jon i skuggan av bossen!

Jon krokar i höstbågen!

Leendet bara en mor kan utstå!

Dags för avkrokning och återutsättning, tack Jon och hatten av.

/Johan

Den årliga höstträffen i Hökensås ägde rum förra helgen, vi är 12 goda vänner som samlats denna helg för att fiska och umgås. Man får inte allt för många chanser per år att träffa många av sina vänner på en och samma gång. Vi var i år ett underbart gäng goda vänner, utspritt boendes från Malmö i syd till Mora i nord till och med en Stockholmare medverkade. Jag åkte upp på fredagen och hade nyss talat med Johan och han var redan igång att fiska. han hänvisade mig till Nordvattnet där han utövade för mig en relativt ny metod ”Irish Lough Style”. Jag parkerade vid den nordre parkeringen dit Johan så snällt rodde båten, ödmjuk som jag är råkade jag ha med mig en av barnens stora Frölunda Indians flagga och som av en händelse råkade jag vifta med den då Johan började närma sig. Johan som är en extrem HV71 fans tyckte detta var mycket roande, främst av den anledningen att just Frölunda nyss spöat HV71 med 3-0. Men som den goda sportsman han är så hämtade han ändå upp mig och tog mig ut på Nordvattnet för att bättra på mina kunskaper i ”Irish Lough Style”. Denna teknik bygger på relativt korta kast med ett tackel av 3 st flugor, en som ankare längst ner, tvåan som en eventuell trigger med färginslag och allra längst upp ca 150 cm från fluga två sätter man en buskig torrfluga. Man kastar med vinden och lyfter spöt högt vilket medför att man får framförallt fluga tre att dansa på ytan.

 Trots knappt några vak på sjön lyfte vi en mängd fisk till våra ytliga flugor och vi lyckades landa några vackra regnbågar. Denna kamp vann dessvärre HV71 relativt enkelt. Kvällen avslutades lugnt och städat vid stugorna i stugbyn. Dagen därpå gav vi oss iväg igen, denna dag ville jag fortsätta utveckla min ”Irish Lough Style” och idag var förhållandena mycket bättre, men det var tyvärr inget som fisken fattade. Idag var jag i samma båt som de goda vännerna Patrik och Johan(snygge Johan som han kallas i vårt gäng då vi var hela 4st Johan på denna resan) Johan och Johan var också med båt i Nordvattnet, HVJohan och SkåneJohan kan vi kalla dom.

Vi var alla triggade om ett riktigt kanonfiske denna dag. SnyggeJohan skulle få testa på denna teknik för första gången och i hans allra  första kast lockar han upp en stor fisk som mer skrämmer Johan än fick han att göra mothugg. I denna drift lyfte jag och snyggingen 2 fiskar var men vi lyckades inte landa en enda av dom detta till trots att vi hade Patrik som båt och driftansvarig på kajutan, skepp åhoj seglarvänner. Driften vi hade gav mersmak och vi turades om att styra båten, vi fiskade verkligen på hela dagen och lyckades trots goda förhållanden bara lyfta 2 st fiskar till och det var Patrik som hade dessa fiskar uppe, en missades och en landades. Lika trögt gick det i andra båten, men vad gör det då detta fisket erbjuder ett väldigt socialt utbyte. Mersmak av ”Irish Lough Style”.

/J

Spännande att ta emot sällskap som knappt har testat att spinnfiska på Flugfiskeevent, en heldag med ett gött gäng killar med noll koll på flugfiske. Vi samlades i vår klubbsjö Böljesjön delade ut spön vadare och andra tillbehör. Efter en kortare genomgång marscherade rekryterna ut till lämpliga bryggor och vadbara hotspots. Det visade sig vara IT-killar med känsla för flugfiskets ädla konst, hoppet fanns om att någon i sällskapet skulle lyckas kroka i en fisk, trots att fisket var enormt trögt denna vackra höstdag.

    Efter en god lunch hade förhoppningarna och förväntningarna höjts och vi gav oss ut på jakt igen, Erik var fast beslutsam om att fånga en fisk, han såg helt klart taggad ut. Men det tröga fisket fortsatte och i slutet av dagen mer eller mindre det sista kastet så lyckades Mikael att kroka en fin regnbåge på en fjädermyggspuppa, han skriker desperat till mig ” -vad gör jag nu då???” så jag får vada mig ut till honom och hjälper honom att drilla och fånga sin livs första regnbåge, att det var på ett flugspö gjorde inte direkt upplevelsen sämre. Stor glädje i gruppen trots en dela dryga uttalanden från fångstmannen. En mycket lyckad Kickoff som avslutades på Aspenäs Herrgård.

/Johan

Bilder säger mer än tusen ord! Hoppas att många ytaktiva avkommer utvinns av dessa lekar.
/J